Beräknad restid: 00:15
Ny restid: 01:30
Efter en lyckad arbetsdag och en hamburgare på donken, var det dags att bege sig hem mot Öland igen. Lyckas såklart pricka in den exakta tiden då de precis ska stänga av bron. Hamnar först i bilkön och tänker "typiskt också". Den gula reflexgubben infomerar att de stänger av för att låta två vindkraftverk passera. Okej tänker jag, stänger av motorn, trummar lite på ratten, sätter igång en sväng musik och väntar. Klockan går. Väntar fortfarande. Kollar klockan och ser att 10 min har gått. Fortsätter sjunga med. Slänger åter igen en blick på klockan. 25 min.. Nu börjar även bilen bli otålig och instrumentpanelen lyser svagare. Tänker "bäst att stänga av så inte batteriet dör". Fnissar åt mig själv att det säkert kommer hända, bara för att.
5 min senare. De gulklädda gubbarna startar sina varningsblinkande vägarbetsbilar och kör fram ett par hundra meter för att visa att det är OK att köra över. Äntligen! Med en miljonslång bilkö bakom, och en volvo som trycker i baken på mig, vrider jag lite småstressat om nyckeln. 'Burr' säger bilen. Vrider igen. 'Murrmurr'. Koom igeeeen nuu dåååå!! 'Mmmmuuuurr'. Skit också. Skrattar lite osäkert, blinkar höger och låter den stressande volvon köra förbi. Med dumstrut på huvudet, trötta fötter och med alla bilarnas strålkastarljus riktade på mig, traskar jag bort till en av reflexgubbarna och ber om hjälp. Den snälla gubben lyckas till slut hosta igång min gamla bil. Yes!! hinner jag tänka, tills NÄSTA vindkraftverk ska passera. Typiskt också.. Efter en ytterligare 30 minuters väntan och en otrolig blixtfart över bron på fantastiska 30 km/h, når jag till slut min efterlängtade ytterdörr. Fortfarande lite småroad över situationen.
Good night.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar