"Jag vill ha en grekisk kycklingfilé med fetaost och ratatouille".. - "487 kr, tack!"

Alma med ett ord: KLANTRÖV! Förvånad? Nä..

Avtalad lunch med tjejerna kl 12.30. Efter att ha irrat runt på jakt efter en parkering lyckas vi ta oss, blöta och frusna, in på 4 kök. När vi äntligen lyckats bestämma oss vad vi ska ha, går Alma fram till disken för att beställa sin grekiska kyckling. Sedan vidare till kassan, slänger fram en 500 peng samtidigt som hon lika koncentrerat som alltid babblar på om livets alla problem med Nina. Får tillbaka 13 kr i växel, stoppar ner de skramlande mynten i innerfickan - fortfarande lika fokuserad på samtalet-, och går vidare bort mot soffbordet där Emelie redan slagit sig ner. Vi avnjuter vår goda lunch, fortsätter vårt intensiva prat (barn och svenssonliv) och när lunchtiden var över tog vi farväl av Nina som var tvungen att rusa tillbaka till jobbet. Och så var det inget mer med det... Jag och Emelie tog en shoppingtur, och när jag väl skulle betala min nyfunna favoritklänning hade jag inga pengar (!!). Varför inte? Jo, för jag betalade 500 kr för min lunch och fick bara 13 kr tillbaka! Eller så fick jag tillbaka dem men la dem på bänken eller så tappade jag dem eller så la jag dem på soffan där vi satt... eller tog någon annan dem ur handen på mig.. eller så brann dem upp i tomma intet mitt framför mig!? ÅÅH! Ärligt talat vet jag faktiskt inte vart de tog vägen, men jag vet att någon därute är gladare än jag just nu. Men men, hänt är hänt och alldeles snart ska jag plocka ner den här lilla incidenten i en liten ask och gömma den långt, långt in i garderoben så jag slipper se den igen.

Men först, vad har Alma lärt sig till nästa gång? ... jo:

1. Aldrig mer sätta igång autopilot när hon är inne i något 'viktigt' och måste 'koppla bort' omgivningen.

2. Hantera pengar som pengar, och inget annat.

3. Sluta vara så glömsk och förvirrad, och göra något åt sitt dåliga minne!

Jaha, där rök halva Alma som person.
... att man aldrig lär sig.