... och så blev klockan 04.30. Telefonen börjar spela sin glada melodi och sjunger ut att det är dags att öppna ögonen, lika glatt som vanligt. Jag, mindre glad, snoozar mitt rutinmässiga snooze, förbannar mig även denna gång att natten gick för fort och önskar att jag fick sova lite till. Som vanligt slog min önskan inte in och jag blir tvungen att stiga ur min varma kokong. Snabbt på med raggisar och tjocktröja så man inte fryser ihjäl (en av nackdelarna med att bo i hus). Slänger en tanke till Australien och mår genast bättre. Yes, nu är det bara 5 veckor kvar och jag slipper långkalisipperna! Ooh ja, det känns mycket bättre. Slänger i mig en kopp té, avocado och keso (favoriten just nu) och styr sen vidare in till kalmar.
Nu som först börjar det ljusna och efter morgonkaffet här på jobbet börjar jag faktiskt känna att jag vaknat till. Tyvärr är jag nog en av dem (få?) som faktiskt passar bättre till ett börja-klockan-nio-jobb. De säger att morgontröttheten är något man växer ur men jag känner mig faktiskt lika slö och icke-utvilad som om jag vore 13. Illa nog ;) Men.. planet kom iväg och mina passagerare va i tid, pigga och glada så det blir ett stort plus från min sida idag.
Snart blir det hem till Memme och sen vidare in till stan. Ska hjälpa till att välja byxor till jobbet.. Yes, Emelie fick tjänsten på Kalmarflyg! Och kommer att vicka åt mig medan jag är ute och skumpar i vida världen :)
Toodles!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar